Jörgen Nilsson och Karin Hesse
Brynge Konsthall, Sidensjö, till 7 augusti

Den 20 juli var det vernissage för sommarens andra utställning på Brynge Konsthall i Sidensjö. Utställningen som pågår till den 7 augusti visar verk av konstnärerna är Karin Hesse och Jörgen Nilsson.

Vad som slår mig från allra första stund är färgerna som strålar ut från väggarna. De båda konstnärerna har definitivt olika temperament och tonläge, men färgstyrkan tycks knappast avta, var man än står i lokalen. Jörgen Nilsson storskaliga akvareller som pulserar i kroppens blodröda färg, byts halvvägs ut och övergår i Karin Hesses lysande färger som tycks spänna över färgcirkelns klara valörer. Det blir en intressant spänning, inte bara mellan de två konstnärerna, utan kanske ändå mer mellan konstverken och dess utställningsmiljö. För den oinvigde är Brynge Konsthall inte en utställningslokal som tillhör vanligheten. Belagd i tre mil sydväst om Örnsköldsvik, på väg 908 mellan Bjästa och Sidensjö, blir det gamla ombyggda kraftverket ett intressant inslag bland Västernorrlands läns utställningslokaler. Även om kraftverket, härrörande från 1923, har genomgått ombyggnationer, har byggnadens speciella karaktär bibehållits då man bevarat spåren av den industriella verksamhet som tidigare pågått.

©2011 BUS/Jörgen Nilsson, ”En sol till, minst 3”, akvarell

Om färgintensiteten är något som håller de båda konstnärerna samman, så är det i stämningen som de går skilda vägar. Jörgen Nilssons tre akvareller, alla med huvudtiteln ”En sol till”, hänger blodröda på ena väggen. Intensivt tycker jag mig känna hur hjärtat pulserar smärtsamt, både i målningen likväl som i mig själv. De tycks utrycka, kanske på väg att slå sitt sista slag. Ute i rummet står sedan en av hand figurskulpturer, denna i gips. Här avläses tydliga klassiska referenser, men man känner av ytterligare lager av betydelse. Titeln säger ”Inåt” och även om mannen utåt sätt är exponerad, stående som han är i en utställningslokal enbart iklädd underkläder, är hans blick vänd inåt. Om jag tidigare sett mer underfundiga toner i Jörgen Nilssons konst, är han här betydligt mer allvarsam.

©2011 BUS/Karin Hesse, ”Man på divan”, akryl/olja

Jörgen Nilsson valde den sparsmakade varianten med fem representerade verk medan Karin Hesse visar ett betydligt större sortiment med sina elva målningar. Verken, som all håller sig till väggarna, involverar medier så som oljepastell, akryl och olja. Ofta kan man urskilja föreställande motiv. Lyckas man inte lista ut motivet på egen hand kommer titeln att fungera vägledande. Det är snart uppenbart att färg har mer betydelse än själva motiven i Karin Hesses måleri. Målarpaletten kastas ut mot betraktaren som antingen sugs med, uppfylld av glädje, eller möjligen blir vimmelkantig och avtrubbad. Hur det än är så kan man inte annat än att känna sig överväldigad av alla dessa klara och lysande färger som bokstavligen sköljer över besökaren. Som oftast avbildas mänskliga skepnader och det är färgerna som ger form till gestalterna som halvvägs träder fram. Måleriet gränsar mellan abstraktion och föreställande och svarta linjer tar i där ytmåleriet riskerar att bli för likartat. Det kan vara en kvinnogestalt, en räv, en blomma. Att det inte är helt uppenbart vad som avbildas gör målningen värd att begrunda. Möjligen ger titlarna ändå en för enkel utväg, ”Röd räv”, ”Kvinna, två män och ett piano”, ”Lisa F”. Jag blir osäker på vad mer jag ska ta med mig efter att ha lämnat konsthallen.

Ett besök på Brynge Konsthall är definitivt resan värd. Om inte för att se själva konsten, så åtminstone för att ta del av den underbara omgivningen samt en del av vår tidigaste industrihistoria. 

Text och foto: Ida Rödén
Volym 2011-07-29